förlåt.
Jag finns inte där vid din sida.
Jag har inte ens försökt ta kontakt.
Jag är självisk och drar ihop mig.
Jag försöker bara undvika allt som har med det att göra.
Jag vill inte tro det är sant.
Jag vill att allt ska vara bra.
Att du är här hos mig och jag är här hos dig.
Du vet att du betyder för mig, som hela världen.
Men får jag fråga dig en sak, var var du när jag behövde dig som mest?
Det är väl helt samma situation nu.
Jag vill ta det där samtalet.
Men gissa vad?
Jag är för feg.
Jag klarar det inte.
Kommentarer
Trackback
