Anorexi? Reuma? Keliaki? Del 2
- De skyllde på mig, de påstod att jag spydde/drack mig upp i vikt/ gömde maten/ gympade i smyg och allt detdär. Bara för att jag inte gick upp i vikt, fast jag åt genom deras matmodell. (inte undra på de hade dessutom fettfria produkter, soppor och aldrig bröd eller smör.)
- Min mage slutade fungera, jag vet inte om det var i tyks eller om det varit helatiden. Min tarm liksom stängdes av. All mat samlades på ett ställe, vi fick till slut ett medel men det hjälpte aldrig.
- Jag hamnade på ett slags vård där "uppe", där alla de som höll på att dö var. Jag vvar bland alla äckliga nästan lik, jag fick inte röra en tå då pipade maskinen. Jag hamnade kissa vid en potta framför alla andra patienter som låg i sina sängar och glodde/ halvdöda.
- Jag fick aldrig sond, för jag åt ju helatiden, jag fick alltid maten buren till min säng. Inga näringsdrycker här ännu heller. Fast jag tagit hundra tusen hemma.
- Inget hjälpte, de ville sätta mig på psyk, för de förstod inget som hände, flickan med anorexi som ändå åt och tyckte inte hon var fet? De trodde jag hade vel i huvudet, så jag gick till en maskin som undersökte mitt huvud. Inga fel.
- Jag var för underviktig för att ta keliaki test, men en läkare (mamma hade mejlat med) sade att jag hade precis samma symptomer som en som led av keliaki. Det brydde tyks inte om.
- Mamma googlade, googlade, försökte hitta svar. Flickan som inte gick upp i vikt? inga resultat.
- De skrev aldirg under att jag hade anorexi, men alla kallade mig "anorexiflickan" eftersom jag hade blåa händer(haft sen liten), lång och smal, utseendet(såg helt utsvulten ut), osv. Symptom på reuma? som min pappa har.
- Vi rymde.I smyg. Jag ljög, om att jag gick i duschen.. egentligen sprang jag ner för trapporna med PYAMAS.
- Stockholm var första platsen. Jag slapp in genast.
-Poliserna, ambulansen var efter mig, täkte tvinga systern in också( för de trodde hon var jag ).
Sverigevården skriver jag inte om, på grund av en sak. Men det var samtidigt ett helvete som ett himmelrike. Jag blev frisk efter 3 månader. De märkte symptomer på keliaki, Ibs, reuma osv. Men vi brydde inte oss, de ville bara fokusera sig på att få mig frisk till skolan.
Jag ville sluta vården så fort jag slapp hem igen. Det var svårt, men mina föräldrar gick tillslut med på det.
Jag blev lycklig, frisk och lyckligare än någonsin.
Sen har det kommit lite motgångar, jag menar inte ner i vikt. Jag har förlust av flera b-vitaminer och det gör det lite svårare. En privatläkare, specialiserad på allt möjligt, hittade massor med symptomer på hypotyreos.
Vi tänkte vad är det för skilnad vad jag hade? bara jag får mig frisk.
Men det är hemskt att ha rädslan inom sig helatiden.. att hamna tillbaka.
Det kändes som om jag var lam i 1 och ett halvår. Jag fick inte göra något. Halva tiden satt jag i rullstol. Inomhus.
Fängslad. I ett helvete.
Kommentarer
Postat av: ronttipotatis
LÄST IGÅR EN TIDNING NÅN FRIDA DÄR DOM HADD INTERVJUA VETTU REALITY EN SOM HA LIKSOM OXÅ SÅNDÄNT ATT HON ALDRI GICK UPP ! SKA GE DEN TIDNINGEN TI DEJ !
Postat av: Melody
Och jag som alltid har varit avundsjuk på ditt utséende, men nu förstår jag ju att du har gått igenom ett helvete..
Fast, du har ändå bland de finaste ansiktsdragen jag har sett. :)
Postat av: Camu
Jag led av det. jag led av anorexi jag låg oxo där på tyks. Jag trodde en dag att jag skulle dö. det var den dagen de sade att jag skulle få slang. men jag grät ändå inte jag bara stirrade in i deras ansikten, för de brydde sej inte ens att de just den sekunden förstörde resten av mitt liv.
Trackback
