FRÅGOR

Svar på de flesta frågorna:

- Tänker du mycket på vikt, kropp, utseende?
egentligen en ganska svår fråga, för jag älskar att pyssla till andra/mig själv och kan tillbringa en hel dag att kolla på kläder,smink osv. Så på det sättet är jag intresserad av utseendet, men på vikten, kroppen är det nog tvärtom. Jag gillar inte att väga mig, men gör det ganska ofta för att kolla att den hålls och inte minskar. Jag önskar jag inte behövde tänka så mycket på vikten, men det är en rädlsa jag har och är typ beroende av att se mig i spegeln att jag fortfarande är mig själv, och inte sjuk som förr eller något.. Jag försöker tilltala mig själv att jag inte ser sjuk ut mera, frisk och glad. Men det är svårt, eftersom alla ser ju mig på ett helt annat sätt än vad jag själv gör. Så jag frågar ganska ofta min mamma eller någon annan, om jag verkligen har ändrats sen i somras. Jag har ingen bild över hur en kropp måste se ut, men jag har typ alltid varit långt och smal eller hur jag ska säga det.. jag trivs med min kropp som den är nu, fast jag ofta önskar jag vore mulligare.

- Varför var du på Mandokliniken? Hur länge var du där? Ska du gå tillbaka?
Eftersom vi inte hittade någon bättre hjälp, finland kunde inte hjälpa mig, det blev bara värre och värre. Helsingfors var fullt, vi sökte och sökte en plats men hittade inget. Sedan bestämde vi oss för sverige och en plats där de kan undersöka mig och hjälpa mig. Jag vet inte varför mando, det är en bra plats.. men jag vet inte om det var rätt för mig, men jag fick ju vikten upp till slut. Du undrar vad det var för sjukdom, om det inte var anorexi. Jag undrar det också, vi alla gör det, om vi bara nångong skulle få det svaret. Kanske det var pg. tarmarna som slutade fungera? Jag var ganska underviktig från förut, och när jag började gå ner i vikt..syntes det genast och bara fortsatte. Vi googlade och googlade, hittade olika alternativ det kunde vara. Men när vi kom till Mando, sade de att vi ska glömma och stressa, fundera på vad som hänt och vad för fel det var, de ville vi skulle slappna av och fokusera på att få mig frisk. Det tog flera månader förrän det började fungera, men tillslut började allt fungera.. till och med mina tarmar. Jag fick all hjälp jag behövde, men också mycket mer på paketet.. Jag led, grät, aldrig varit så ledsen, lämnad, ensam, nerstämd.. Jag har aldrig mått så dåligt. De behandlade mig som skit. Det gjorde alla tills de började märka det jag försökt bevisa hela min släkt, familj, kompisar, mig själv.. Jag hade inte anorexi. De trodde mig aldrig, men jag hade gått upp i vikt och det var det vi behövde, sedan utskrev jag mig själv. Från ett långt gnällande.. ingen ville ju att det skulle hända igen. Men jag klarade inte av det längre, jag ville hem.
Jag var där från början av juni 2010 till i slutet augusti 2010, men jag var fortfarande inskriven på mando länge.. september-oktober? minns inte. Jag ska verkligen inte tillbaka, aldrig i mitt hela liv. Det sista jag skulle önska på hela livet. ALDRIG. Ja, det var konstigt att vara med ett gäng tjejer som vägrade att äta. Det var hemskt att se på, jag förstod inte hur de tänkte. Hur de kunde tycka att de såg feta och äckliga ut? Varje gång de såg en spegel, grimaserad de.. Varje gång de såg mat, ville de springa iväg. Varje gång de såg sin familj, skrek de och slog dem. Men det hade jag gjort i Finland också, det är så hemskt, man vill bara hjläpa alla och få dem att förstå att man måste äta för att leva. Orkar inte tänka på det längre, jag blir bara på dåligt humör. Men det var konstigt, hemskt, obehagligt. Men påsammagång smått intressant, jag blev så glad för deras skull av de små stegen de lärde sig.. som små ungar som lär sig prata eller gå.

- Tänker du på vad du äter?
Jag äter det jag gillar, känner mig för.. men ibland får jag för mig att välja det fetare alternativet..ibland glömmer jag att jag har blivit frisk och vill bara äta upp mig.

- Vad jag vägde som minst?
Det är egentligen inte hemligt, men jag vill inte berätta det eftersom det var så farligt och gränsen på att dö när som hälst, rakt sagt. Jag vill inte att någon som läser detta får för sig att de måste gå ner i vikt eftersom de väger så mycket mera. Det gör jag också nu, och jag är så himla glad över det. Bäst att inte berätta det för heeeela världen.

Till roligare saker!:

- Är du singel nu?
Ja, det tog slut för 2 veckor sedan.

- Vad har du för skostorlek?
det beror på vilket märke, vilka skor osv. Men oftast 38-39.

Har du facebook?
Jepp det har jag, "Amanda Essen."

- Hur ofta fotar du?
Jag har perioder jag fotar varje dag, perioder jag fotar en gång i månaden. Just nu har jag inte gjort det pålänge.. påriktigt. Bara typ "hej kompis vi tar ett foto på oss".

Hur går det i skolan?
Jag trodde det gick värre, mitt medeltal var inte så värst bra.. men min elevhandledare sade att det går att höja de flesta och att jag har chansen att slippa till gymnasiet.

Varför bloggar inte myyri?
Ingen aning, hon kanske inte har lust? hon har ju en egen blogg så; http://myyri.blogg.se

-  Är du modell? Eller ska du bli?
hur man nu tar det, jag fotas ibland men jag har ofta drömt om att bli något stort någon dag.. jag är väldigt intresserad av foto, mode och jag älskar att visa upp kläder, smink eller något annat. Jag älskar när andra gör makeovers på mig och jag älskar att bli fotad, fast jag erkänner att jag inte gillar att fota med kompisar. Jag bara gör inte det? :D

- Vem är dina bästa vän?
Ni kan väl gissa det, eftersom denna sida heter Mandoalamyyri, att myyri är det. Hon har alltid varit det och kommer alltid vara det, fast vi är 100 år gamla och inte känner varandra, som vi troligen gör. Jag kan inte leva utan henne, har jag insett. Men jag har så många bästa vänner, jag älskar alla mina vänner och kan inte bara välja någon "bästa" ni alla betyder för mig mest och jag skulle inte byta ut er mot något. Heidi och Ronja är jag typ mest med, och så är det ju myyri. Vi är typ fyrgänget, kan inte välja någon som är viktigast.. Några andra bästa vänner; Linn, Veronica, Jutta, Laukki, Emmy, Fanny osv. Alla på kompisfotot! + Mello, som ja saknar tiderna med jäättemycket.

Svarade på ganska personliga frågor, men jag försökte vara så ärlig som möjligt, och vad har jag att dölja?



// amandaaaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0