I thought it was over
men nej....
torsdag-lördag (16.9-18.9) sverige
fuck
"ta det som en lovdag"
Vem ligger på ett sjukhus då?
fan
torsdag-lördag (16.9-18.9) sverige
fuck
"ta det som en lovdag"
Vem ligger på ett sjukhus då?
fan
nearly dead
Första bilden var tagen på nyåret, och jag blev ju hundra gånger värre än det, det var ju i somras som jag var värst. Så ni kan kanske tänka er hur jag såg ut, ett skelett. Jag skämdes, jag grät.
Jag har bilder från våren, men de är så hemska att jag intens själv klarar av att se på dem, så..
Jag orkade knappt le.
"sjukdomen"
Kollade igenom lite bilder.. såg bilderna från förra året till detta år. Gud vilken förändring.
I början av Juni var jag som värst tror jag.
Undrar ni varför och när det började?
Jag vet fan inte ännu heller varför, men det var väl vid höst-vintern. Men jag märkte det själv först vid julen typ, jag vägde mig aldrig, och när jag sett mig i spegeln tillräckligt många gåner, fått tillräckligt med kommentarer om mitt utseende, befallde jag mig till vågen, jag var rädd, men jag hade inget val. Där stod jag, chockad, skakig, rädd, besviken och beredd att bryta ihop.
Min familj var den första som inte trodde mig, men när mamma såg att jag åt och åt, slutade träna och allt detdär, men ändå gick ner, då trodde hon mig och var nästan säker att det inte var anorexi.
Jag kommer aldrig att glömma den julen, 2009, alla var emot mig, till och med jag själv. Jag började själv tro att jag var sjuk i huvudet, eftersom jag inte hade gjort något? Och bara rasat ner i vikt så mycket på en så kort stund. Jag satt i mitt rum, min syster kom och skrek till mig att jag inte åt, jag försökte säga emot, men hon bara fortsatte, jag började nästan själv tro henne, men jag visste innerst inne att jag inte var orsaken till varför jag rasade så i vikt.
De hittade massor med fel hos mig, men inte orsaken till viktnedgången, så de bestämde sig att jag hade anorexi, som finland gör till alla som är för underviktiga. De tvångs inlägger en, behandlar sjuka personen som skit och undersöker inte det minsta. Jag bad och krävde få röngten om min tarm, men inget. Det var en orsak varför jag hatade Finland och ville bara börja nytt liv i Sverige.
Allt det tog slut, i maj? Första gången jag inte var rädd, jag var säker på att det skulle gå rätt och jag skulle få hjälp, när jag steg ur sjukhuset i Finland, för första gången på månader kände jag frihet, frisk luft, glädje och allt detdär. Jag vill inte berätta hur det gick till, men jag kan berätta att jag INTE hade lov till det, vi rymde och hade poliserna och ambulansen efter oss.
Jag kommer precis ihåg detaljerna.
Nu orkar jag seriöst inte komma ihåg mera, allt det hände i sjukhuset var det värsta som hänt i mitt liv, jag kommer ihåg dag från dag, jag har också skrivit dagbok och inget roligt att läsa dem, kan ni tro.
En dag ska jag skriva en bok om allt, om hur fan jag kämpat emot allting, och äntligen blivit frisk, glad och nästan överlycklig.
Varför är jag inte överlycklig?
det finns orsaker, ingen är väl det?
Men en del är, pg. Mandokliniken i sverige, vart jag fortfarande måste gå till, men jag vet inte om jag orkar fortsätta så, jag vill bara att det tar slut om ni förstår.
Kan inte fatta att jag klarat allt, jag som varit beredd på självmord när som hälst, men aldrig egentligen velat eller vågat, för jag har vetat att jag kommer klara det, att jag kommer få världens bästa liv nångong i framtiden.
Kasta svin åt pärlor.
Jag tänkte egentligen lägga före och efter bild, men inga vidare roliga bilder att kolla på.
Jag ser bara liden ut.
I början av Juni var jag som värst tror jag.
Undrar ni varför och när det började?
Jag vet fan inte ännu heller varför, men det var väl vid höst-vintern. Men jag märkte det själv först vid julen typ, jag vägde mig aldrig, och när jag sett mig i spegeln tillräckligt många gåner, fått tillräckligt med kommentarer om mitt utseende, befallde jag mig till vågen, jag var rädd, men jag hade inget val. Där stod jag, chockad, skakig, rädd, besviken och beredd att bryta ihop.
Min familj var den första som inte trodde mig, men när mamma såg att jag åt och åt, slutade träna och allt detdär, men ändå gick ner, då trodde hon mig och var nästan säker att det inte var anorexi.
Jag kommer aldrig att glömma den julen, 2009, alla var emot mig, till och med jag själv. Jag började själv tro att jag var sjuk i huvudet, eftersom jag inte hade gjort något? Och bara rasat ner i vikt så mycket på en så kort stund. Jag satt i mitt rum, min syster kom och skrek till mig att jag inte åt, jag försökte säga emot, men hon bara fortsatte, jag började nästan själv tro henne, men jag visste innerst inne att jag inte var orsaken till varför jag rasade så i vikt.
De hittade massor med fel hos mig, men inte orsaken till viktnedgången, så de bestämde sig att jag hade anorexi, som finland gör till alla som är för underviktiga. De tvångs inlägger en, behandlar sjuka personen som skit och undersöker inte det minsta. Jag bad och krävde få röngten om min tarm, men inget. Det var en orsak varför jag hatade Finland och ville bara börja nytt liv i Sverige.
Allt det tog slut, i maj? Första gången jag inte var rädd, jag var säker på att det skulle gå rätt och jag skulle få hjälp, när jag steg ur sjukhuset i Finland, för första gången på månader kände jag frihet, frisk luft, glädje och allt detdär. Jag vill inte berätta hur det gick till, men jag kan berätta att jag INTE hade lov till det, vi rymde och hade poliserna och ambulansen efter oss.
Jag kommer precis ihåg detaljerna.
Nu orkar jag seriöst inte komma ihåg mera, allt det hände i sjukhuset var det värsta som hänt i mitt liv, jag kommer ihåg dag från dag, jag har också skrivit dagbok och inget roligt att läsa dem, kan ni tro.
En dag ska jag skriva en bok om allt, om hur fan jag kämpat emot allting, och äntligen blivit frisk, glad och nästan överlycklig.
Varför är jag inte överlycklig?
det finns orsaker, ingen är väl det?
Men en del är, pg. Mandokliniken i sverige, vart jag fortfarande måste gå till, men jag vet inte om jag orkar fortsätta så, jag vill bara att det tar slut om ni förstår.
Kan inte fatta att jag klarat allt, jag som varit beredd på självmord när som hälst, men aldrig egentligen velat eller vågat, för jag har vetat att jag kommer klara det, att jag kommer få världens bästa liv nångong i framtiden.
Kasta svin åt pärlor.
Jag tänkte egentligen lägga före och efter bild, men inga vidare roliga bilder att kolla på.
Jag ser bara liden ut.
Tur i otur
Nu har jag väntat skitlänge på denna dag, min behandlarekom tillbaka från semestern och vi skulle prata om vad händer härnäst.
Jag hade förväntat mig några jättebra nyheter, men detta är ju bättre än ingenting..
Bra nyheter:
1. Jag får åka hem.
2. Får börja skolan.
3. Rullstolen föralltid bort!
4. Har gått flera kilo upp i vikt!
Sämre:
1. Hamnar komma hit flera gånger i veckan(öppenvård).
2. Mamma och pappa ljög för mig.
3. Får inte ännu heller leva normalt.
4. Inte spela fotboll ännu. </3
5.Får inte komma första dagarna till skolan.
Allt är inte säkert, men det är vad de sade just nu. Jag hoppas det kan ändrats, och jag kan vara hemma föralltid och leva som förut. Jag orkar inte längre, det har gått för långt.
Såklart är detta roligt för er, min familj osv. Det är inte lätt, tro inte det.
Vet inte vad jag ska göra.
Jag är iallafall lyckligast att jag får börja skolan och träffa mina kompisar igen.
//Mando.
Jag hade förväntat mig några jättebra nyheter, men detta är ju bättre än ingenting..
Bra nyheter:
1. Jag får åka hem.
2. Får börja skolan.
3. Rullstolen föralltid bort!
4. Har gått flera kilo upp i vikt!
Sämre:
1. Hamnar komma hit flera gånger i veckan(öppenvård).
2. Mamma och pappa ljög för mig.
3. Får inte ännu heller leva normalt.
4. Inte spela fotboll ännu. </3
5.Får inte komma första dagarna till skolan.
Allt är inte säkert, men det är vad de sade just nu. Jag hoppas det kan ändrats, och jag kan vara hemma föralltid och leva som förut. Jag orkar inte längre, det har gått för långt.
Såklart är detta roligt för er, min familj osv. Det är inte lätt, tro inte det.
Vet inte vad jag ska göra.
Jag är iallafall lyckligast att jag får börja skolan och träffa mina kompisar igen.
//Mando.
Oi maamme suomi, synnyinmaa..
Imorgon åker jag till Finland!
Jag kommer pirra ihjäl mig.
/mando
Bäst
Det här var det bästa veckoslutet jag varit med om.
Lördag: Jag och mamma åkte och fikade, sen hämtade vi pappa & myyri från hamnen, vi åkte genast till Good Charlotte konserten, det var som en dröm (bättre).. Jag och myyri stod alldeles längst fram, framför hade vi deras ansikten och röster. De spelade som gudar, jag älskade det. De hade blickarna på oss, blinkade och tog våra händer. Jag blev alldeles kallsvettig, tänkte nästan svimma, det var så himla overkligt.. sedan fick vi BÅDA ett plektrum också, snacka om turen. Jag försökte ta en till, men Paul ropade i miccen; No, you already got one, dont even try ;) och log sitt sneda gulliga leende. aw. Men Joel var bäst.. han är helt skitsnygg. gosh.
Låter som världens fjortis nu som blir kär i någon kändis, men han är min man nu okej? :D
Söndag: Åkte vi till moderna museet och aquaria, ett museum med massa coola djur och regnskog.
Där spelade jag och myyri Skibo också, det är ett rätt kul kortspel. Sedan tog vi det mest lungt hela dagen. <3
Tisdag: Allsång på skansen (MANDODIAO!!!), rullstolsplatser längst fram. Öh.. först såg jag inget, det var massa rullstolar framför mig men sedan orkade de inte vänta längre, så+ vi satt där från 2 till halv 10 på kvällen. Sen mumsade vi i oss sushi, läckert!
Onsdag: FÖRSKYLD.
Torsdag: RULLSTOLEN BORTA INOMHUS! OH GOSH IM SO HAPPY.
På veckoslutet ska jag också få sova i våran lägenhet i Stockholm. Äntligen slippa dendär sjukhussängen.
Jag tror livet håller på att vända sig nu.
Fast jag mår fortfarande inte så bra, och vill inget annat än åka hem.
Mando Diao ^
Sushi.
GC
allsång med anders!
//Mando.
Lördag: Jag och mamma åkte och fikade, sen hämtade vi pappa & myyri från hamnen, vi åkte genast till Good Charlotte konserten, det var som en dröm (bättre).. Jag och myyri stod alldeles längst fram, framför hade vi deras ansikten och röster. De spelade som gudar, jag älskade det. De hade blickarna på oss, blinkade och tog våra händer. Jag blev alldeles kallsvettig, tänkte nästan svimma, det var så himla overkligt.. sedan fick vi BÅDA ett plektrum också, snacka om turen. Jag försökte ta en till, men Paul ropade i miccen; No, you already got one, dont even try ;) och log sitt sneda gulliga leende. aw. Men Joel var bäst.. han är helt skitsnygg. gosh.
Låter som världens fjortis nu som blir kär i någon kändis, men han är min man nu okej? :D
Söndag: Åkte vi till moderna museet och aquaria, ett museum med massa coola djur och regnskog.
Där spelade jag och myyri Skibo också, det är ett rätt kul kortspel. Sedan tog vi det mest lungt hela dagen. <3
Tisdag: Allsång på skansen (MANDODIAO!!!), rullstolsplatser längst fram. Öh.. först såg jag inget, det var massa rullstolar framför mig men sedan orkade de inte vänta längre, så+ vi satt där från 2 till halv 10 på kvällen. Sen mumsade vi i oss sushi, läckert!
Onsdag: FÖRSKYLD.
Torsdag: RULLSTOLEN BORTA INOMHUS! OH GOSH IM SO HAPPY.
På veckoslutet ska jag också få sova i våran lägenhet i Stockholm. Äntligen slippa dendär sjukhussängen.
Jag tror livet håller på att vända sig nu.
Fast jag mår fortfarande inte så bra, och vill inget annat än åka hem.
Mando Diao ^
Sushi.
GC
allsång med anders!
//Mando.
Mamamando
Veckoslutet var det värsta jag varit med om, jag vill intens tänka tillbaka, jag bestämde istället att börja på en ny start.
Mitt mål är iallafall att bli av med rullstolen om HÖGST två veckor. Om min vikt inte är livsfarlig och bättre kanske jag slipper hem.. det är min högsta önskan just nu.
I slutet av denna vecka kanske Myyri kommer och hälsar på igen, och vi ahr bestämt att vi ska till Skansen och lyssna på Mando Diao! Allsång ffs. Och rullstolarna har ju lite vip plats. ;) Men det kommer säkert vara massor med folk, så antagligen slipper vi just och just in eller så vet jag inte om jag slipper alls. Vem vet vad kan hända på en veckas tid?
Det ska bli jätteroligt att träffa henne iallafall, saknar henne varje dag mera.
Förlåt, det är ganska oaktivt här faktiskt.
Håller på att läsa Bree Tanners andra liv, den femte boken av Twilight-sagan. <3
Love it. Vampire-känsla.
Har också köpt Om jag kunde drömma i serieteckning, snyggt tecknat säger jag!
Och lite andra kläder och böcker. Mysigt.
Fast det är inte mycket jag hinner läsa..
/ Mando
Morningmorning
..Efter en lång och mörk natt har jag vaknat.
Nu packa fred perry väskan och iväg för frukost, som vanligt..
När får jag ett normalt liv?
Stackars "lilla" väska. Den blir fullpackad varje morgon med skräp jag behöver hela dagen lång.
En sådan bara brun/vit/blå har jag.
//Mandodiao.
Nu packa fred perry väskan och iväg för frukost, som vanligt..
När får jag ett normalt liv?
Stackars "lilla" väska. Den blir fullpackad varje morgon med skräp jag behöver hela dagen lång.
En sådan bara brun/vit/blå har jag.
//Mandodiao.
..
God morgon!
Ja det är morgon iallafall..
Lördag var bästa dagen, jag åkte med min syster och tog mitt första dopp i år! Så himla skönt.
Hade dock ingen bikini så det blev snabbköp på H&M. Alla fina var slut, så det blev någon simpel, som tur så kan jag be mamma hämta några andra från Finland.
Här bjuder jag på en webb-cam bild, o sminkad och trött..inte på något vidare humör heller.
Sitter ännu i rullstol.
Jag saknar livet, bara hänga med kompisarna på stranden. Hela sommarlovet går till dethär.
Läser varje dag igenom min och myyris gemensamma bok, det är som en dagbok och vi brevar genom den.
Om jag kunde drömma skulle jag drömma om dig.
Våra minnen är obeskrivliga, bästa vänner föralltid.
Vill hem..
Ja det är morgon iallafall..
Lördag var bästa dagen, jag åkte med min syster och tog mitt första dopp i år! Så himla skönt.
Hade dock ingen bikini så det blev snabbköp på H&M. Alla fina var slut, så det blev någon simpel, som tur så kan jag be mamma hämta några andra från Finland.
Här bjuder jag på en webb-cam bild, o sminkad och trött..inte på något vidare humör heller.
Sitter ännu i rullstol.
Jag saknar livet, bara hänga med kompisarna på stranden. Hela sommarlovet går till dethär.
Läser varje dag igenom min och myyris gemensamma bok, det är som en dagbok och vi brevar genom den.
Om jag kunde drömma skulle jag drömma om dig.
Våra minnen är obeskrivliga, bästa vänner föralltid.
Vill hem..
YEY!
Myyri kommer och hälsar på idag!
Fick som belöning att gå på Eclipse med henne imorgon, premiären, oh vad jag längtar!
Tack så hemskt mycket.
Annors har jag bara dåliga nyheter, but dont worry, ska inte gnälla och tycka synd om mig själv.
Någon mer som ska se filmen?
Vem gillar ni mera, varma och mysiga varulven eller kalla och romantiska vampyren?
Jag föredrar Edward. <3
// Mando
Fick som belöning att gå på Eclipse med henne imorgon, premiären, oh vad jag längtar!
Tack så hemskt mycket.
Annors har jag bara dåliga nyheter, but dont worry, ska inte gnälla och tycka synd om mig själv.
Någon mer som ska se filmen?
Vem gillar ni mera, varma och mysiga varulven eller kalla och romantiska vampyren?
Jag föredrar Edward. <3
// Mando
Bröllop
Eh. Här sitter jag bland ett gäng gråtande sköterskor.
"OOOH VAD VACKRA OCH LYCKLIGA DE ÄR"
gud. Jag orkar inte höra ett skit om bröllopet längre, hur går det för matchen?
//Mando.
Pannkakor!
mm.. pannkakor idag, det är väl gott tills mängderna överdrivs.
öh.
öh.
Its getting worser everyday
I hate this place.
Goodbye normal life.
Kul, nu blire rullstol 24/7, utom när jag ligger/sover då.
Hata rullstolar-klubben, häng med.
Hata rullstolar-klubben, häng med.
Klick klack..
Skor!
Tummen upp eller ner?
Använder dem bara for fun. Går inte runt i stan i dem, inte än iallafall. Men jag blev bara så kär i dem, inte kunde man lämna dem i affären typ.
Stockholm
Stockholm i mitt hjärta..
Mår "jättebra" för er som vill veta. Bara orolig, stressad och lite rädd faktiskt. På tisdag får jag veta vad som händer i fortsättningen, håller det hemligt än så länge.
Ni som inte visste har jag då varit i Sjukhuset i tyks i en månad, blev behandlad som skit och allt blev bara värre och värre, jag flyttade till Stockholm och här ska vi kolla vad som händer.
Är iallafall lyckligare än pålänge, Sverige är en sådan härlig plats!
Har varit och kollat på Kungaslottet och sådant idag. Mest suttit i bilen och kollat.
Sedan var vi på en Amerikansk restourang med mina två systrar och mamma. Mysigt.
3 systrar:
//Mando.
: @
I am so mad right now..
Oaktivt
Srsly vad vi är oaktiva. Men det är rätt mycket pågång.
Vemdalen var det bästa på flera månader/år. Jag har inte mått så bra pålänge. saknar det, dessutom kom alla härliga minnen tillbaka.
Men när jag kom hem blev det sämst. Inget jag mera kan göra åt med ändå.
Jag orkar inte förklara hur jag mår, ingen förstår mig ändå. Men jag ska försöka börja skriva mera, har ju inget annat än tid nu, men har bara inte lust.
...Jag vill någonstans långt långt bort, världen utan ont, en värld där man får leva fritt med rosa moln och regnbågar. En värld utan krig och våld.. leva med de viktigaste personerna.. en värld utan gränser och med magi och fantasi. En värld som inte finns..
Vemdalen var det bästa på flera månader/år. Jag har inte mått så bra pålänge. saknar det, dessutom kom alla härliga minnen tillbaka.
Men när jag kom hem blev det sämst. Inget jag mera kan göra åt med ändå.
Jag orkar inte förklara hur jag mår, ingen förstår mig ändå. Men jag ska försöka börja skriva mera, har ju inget annat än tid nu, men har bara inte lust.
...Jag vill någonstans långt långt bort, världen utan ont, en värld där man får leva fritt med rosa moln och regnbågar. En värld utan krig och våld.. leva med de viktigaste personerna.. en värld utan gränser och med magi och fantasi. En värld som inte finns..
Miss you all.
Saknar er, saknar allt.
It hurts to even think about the memories.
mando
It hurts to even think about the memories.
mando
